7 Minuter

Bewerkt en klinisch beoordeeld THE BALANCE Team
Fakta kontrollerat

Att uppleva saker och att bli utsatt för saker kan skapa trauman hos en person. Vi är som människor olika motståndskraftiga mot att ta psykisk skada av en händelse. Men alla riskerar att bli traumatiserade av olika anledningar. Att ha blivit traumatiserad kan orsaka en mängd olika reaktioner hos en människa. Man kan utveckla ångest, PTSD och andra psykiska åkommor.

Man kan säga att ett trauma är ett psykisk skada. Precis som om man skadar sig fysiskt så kan man få bestående men av psykiska skador. I de flesta fall så krävs det att händelsen som orsakade traumat var chockartad. Alltså att det blev en stark känslomässig förändring som uppstod plötsligt.

Det finns många olika typer av händelser som kan utlösa denna reaktion. För vissa människor så kan vissa saker upplevas som traumatiska samtidigt som en annan person som upplever samma sak inte reagerar på samma sätt. Detta har att göra med många olika faktorer. Faktorer som kan summeras upp som en individs personliga nivå av känslighet.

Vilka är Mindfulness-teknikerna för att behandla psykiska sjukdomar?

Man är alltså olika mottaglig och man kan säga rent generellt att om händelsen rör någonting som man är känslomässigt investerad i så är risken större. Det kan handla om att det är någonting som händer som rör ett område som ligger en när om hjärtat. Ett exempel är om en närstående, till exempel en familjemedlem eller vän, avlider. Det behöver inte vara särskilt plötsligt, det kan ha föregåtts av en lång tids sjukdom där utgången var känd.

Men hur beredd man än är så kan det få en chockartad effekt på personen. Denna effekt kan lägga sig efter ett par timmar eller dagar. Men för vissa så orsakar denna chock just ett trauma som man har med sig under längre tid, ibland livet ut.

Det är stressen som man utsätts för under den chockartade händelsen som utlöser ett slags kristillstånd som blir grunden för traumat. 

Det kristillstånd som är den psykiska orsaken till traumat delas av vissa forskare in i ett par olika faser. I den initiala fasen som kallas chockfasen så läggs grunden för den psykiska skadan. Denna fas kan vara ett par sekunder upp till någon vecka. Här uppvisar personen typiska tecken på chock. Det kan handla om att personen inte tar in vad som har hänt. 

Om det gäller en närståendes bortgång kan personen helt förneka att personen dött eller så tar man in att personen gått bort, men inte vilka effekterna av detta är. Den andra fasen kallas reaktionsfasen. Denna fas tar vid när chockfasen tar slut och kan vara ett par veckor eller betydligt längre än så. 

I denna andra fas så kommer personens emotionella och psykiska reaktioner bli tydliga. Det kan handla om plötslig ilska och ledsamhet, till stunder av lugn. Hur en person kommer reagera och hur länge den här fasen varar är svårt att avgöra. Genomgående är att personen får svårt att hålla tillbaka de känslor som han eller hon känner, att de plötsligt tar sig uttryck.

I en tredjefas, bearbetningsfasen, går personen igenom vad som hänt för att förstå och kategorisera vad den varit med om. Det kan uppfattas som att personen ältar det den varit med om. Men detta är i själva verket en viktig del av den bearbetning av händelsen som personen behöver ta sig igenom.

Beroende på hur stor psykisk skada personen tagit av händelsen så kan denna fas vara olika länge. Det är väldigt individuellt. I de flesta fall tar traumat upp mindre och mindre plats i personens liv.

I den sista fasen så finns nyorienteringsfasen. Den fortsätter resten av den drabbades liv. Under denna blir händelsen en del av personens liv. Alltså att det blir en del av den berättelse av händelser som utgör vem personen är och har varit med om.

Det är vanligt att en traumatisk situation stannar kvar hos personen under lång tid som ett ärr som inte försvinner. Dock är det som med ärr att de flesta bleknar över tid. Dock finns det en del av de som drabbas där ärren ständigt gör sig påminda. De kan rent psykiskt och känslomässigt inte släppa den händelse som orsakat skadan.

Vissa personer utvecklar PTSD, alltså ett posttraumatiskt stressyndrom. Detta är ett tillstånd som kan påverka personen väldigt hårt och vara livet ut om det lämnas obehandlat. I dessa fall så upplever man traumat om och om igen. Men även om man inte drabbas av PTSD så finns det många sätt som traumat lever kvar en tid. Bland annat genom ökade ångestnivåer och trötthet.

När man förlorat någon så upplever en majoritet av alla människor sorg. Det behöver inte vara någon som gått bort, det kan även handla om att ett äktenskap tar slut eller en vän som man tappar kontakten med. Den process som sorgen är pågår normalt under en begränsad tid. För en minoritet så går den inte riktigt över utan finns kvar i form av ett trauma.

Att känna sig ledsen och känna saknad när man tänker på den eller det man förlorat, även om det gått många år, är inte samma sak som att vara traumatiserad. Men om det blir något som påverkar den dagliga livsföringen, då börjar man prata om att personen har blivit traumatiserad. I dessa fall har sorgen blivit mer permanent och det kan vara svårt eller rent av omöjligt att bryta denna på egen hand.

Panikångest Symtom och lyxbehandling

Många behöver då professionell hjälp att ta sig ur detta tillstånd eller i alla fall lära sig hantera det. För det är så att det inte är alltid man kan ta sig ur tillståndet helt. Det går ju inte att helt sudda ut de känslor man har kring någonting. Men med rätt hjälp kan det definitivt gå att leva ett normalt liv, trots traumat.

Många upplevelser kan verka traumatiserande för olika personer. Men det finns vissa upplevelser som en majoritet från svårt att hantera. Det handlar ofta om när närstående som anhöriga eller vänner går bort. Förlusten av ett barn är ofta mer traumatiserande, eller i alla fall i allmänhet upplevs det mer traumatiskt än när en äldre person går bort. Det är en känsla de flesta av oss kan empatisera med och som vi alla helst undviker. 

Men med det sagt så innebär det inte att förlusten av en äldre person som en förälder eller släkting kan verka traumatiserande. Det samma gäller om ens partner skulle avlida. Det är ett tomrum som är svårt att fylla och många återhämtar sig aldrig riktigt från det.

Men alla trauman cirkulerar inte kring döden. Det finns många andra typer av trauman som kan ge ordentliga men. Att bli utsatt för ett övergrepp är för de flesta väldigt traumatiskt. Speciellt om detta är sexuellt i sin natur. Det krävs ofta intensiv terapi och läkemedelsbehandling för att ta sig ur den  pågående traumabearbetningen.

Olyckor kan också upplevas som ett trauma. Till exempel så kan någon som varit med om en allvarlig olycka, som en bilolycka, återuppleva denna om och om igen. Med flashbacks till själva olyckstillfället när han eller hon åker eller kör bil.

Sammanfattningsvis kan vi konstatera att många olika upplevelser kan verka traumatiserande. Det beror helt på de personliga förutsättningarna att klara av den händelse man utsätts för. Det går heller inte att förutse vilka konsekvenserna kommer att bli.

En vanlig fråga är vad det är för skillnad mellan ett psykologiskt och ett emotionellt trauma. Saken är den att det avser samma sak, även om man använder olika begrepp. 

Det emotioner man känner är alltså samma sak som de känslor man känner. Dessa känslor är kopplade till ens personliga psykologiska processer. Att man använder psykologiskt trauma och emotionellt trauma om vartannat gör mest att man blir förvirrad kring vad man avser. Men det är som så att det är samma sorts trauma man menar.

Som människor söker vi ofta efter orsakssamband. Dessa är lätta att hitta. När det gäller trauman är det likadant. En händelse inträffade vilket orsakade den traumatiska upplevelsen. Alltså orsakade skadan. Men samtidigt vill vi som människor veta vad meningen med en händelse är.

Sanningen är den att det ofta inte finns en mening i det som inträffade, precis som själva traumat inte fyller en direkt mening. Det hade ju varit betydligt lättare om man hade kunnat reagera “lättare” på händelserna och således inte påverka så stora delar av sitt liv.

Men så är det tyvärr inte.

Hos vissa personer räcker det med omgivningens stöd efter det att den traumatiska händelsen inträffat. För andra krävs det mer organiserad behandling än så.

Det är vanligt att man kombinerar terapi och läkemedelsbehandling i början av hanteringen av traumat. Detta för att minska den ångest och depression som kan uppstå. I terapin arbetar man på att acceptera och förstå det inträffade. Det kan ske genom samtals terapi i form av psykodynamisk terapi eller kognitiv beteendeterapi. 

Men det kan också ske via andra terapiformer som bild eller konstterapi. Terapeuten och personens läkaren avgör tillsammans vilken behandling som har bäst trolig verkar för den enskilda individen.

FAQs

Det finns många frågor kring trauman och traumatiserande händelser. Vi besvarar ett par av dessa här.