Personlighetsstörning

De grundläggande orsakerna till att vissa personer utvecklar personlighetsstörningar sker under uppväxten. Det kan vara olika trauman, brister i anknytningen till föräldrarna, att man blev försummad som barn eller olika former av övergrepp som påverkar personen. Eftersom personligheten är väldigt flexibel under uppväxtåren så undviker man att sätta denna typ av diagnoser då.

Det är först under tonåren och när en person börjar bli vuxen man sätter en personlighetsstörningsdiagnos. De tecken och symtom som finns på personlighetsstörningar är inte speciellt flexibla och består i stora avvikelser från normen. Dessa avvikelser rör områden som hur man tänker, känner och reagerar på olika saker. Men även hur man uppfattar sin omvärld och hur man fungerar i sociala relationer.

En personlighetsstörning kan även visa sig först senare i livet. Men detta beror inte på att man utvecklar den då utan att den har legat vilande hos personen. Det kan uppstå symtom som påminner om en personlighetsstörning  hos vissa personer som är drabbade av psykisk eller fysisk sjukdom. Detta räknas dock inte som en personlighetsstörning utan snarare som symtom som ska räknas till andra diagnoser.

Symtomen för de olika personlighetsstörningarna skiljer sig kraftigt åt, men det finns vissa kriterier för att det ska räknas som en personlighetsstörning. Dessa preciseras i ICD-10 och man listar sex olika krav för att en diagnos ska kunna ställas. Det första kravet är att beteendet och attityden inte är harmoniskt och att det påverkar flera olika av de psykiska funktionera.

Dessa funktioner ska alltså avvika från det normala. Samtidigt ska dessa störningar vara långvariga. Det räcker alltså inte med att ens personlighet  eller delar av den är störd under en viss tid. Det ska finnas en varaktighet i det. Som vi var inne på tidigare så ska störningarna inte kunna förklaras av andra psykiska eller fysiska diagnoser.

Det beteende man uppvisar ska även skapa svårigheter att anpassa sig till olika situationer. Det skapar svårigheter i vardagen. Det ska även ha uppstått redan under barndomen. Dessa svårigheter ska, för att kunna ställa diagnos, orsaka svårigheter i den normala livsföringen. Sis så diskuterar man att det påverkar hur man lever sitt liv.

Diagnos ställs först efter flera möten

När en psykiatriker ska ställe en diagnos gällande personlighetsstörning så räcker det inte med något enstaka möte. Dels så träffas psykiatrikern och personen många gånger och har samtal. Olika frågor utifrån färdiga formulär ställs och personen observeras av läkaren. Man pratar även med personen anhöriga och närstående för att få ytterligare information.

Det är inte ovanligt att en person som har en personlighetsstörning passar in på flera av de personlighetsstörningar som finns beskrivna. För psykiatrikern kan det vara utmanande att dels placera personen i under rätt kategori då det är vanligt att personen har depression eller ångest som samtidigt måste behandlas.

En annan svårighet är att personen sällan har speciellt bra sjukdomsinsikt. Det innebär att man som behandlare måste styra personen i rätt riktning. Det är ofta så att personen sökt sig till psykiatrin eller sjukvården av andra anledningar från början.